Vi vet hur det känns att jaga nästa steg, nästa mål, nästa version av sig själv. Att alltid vara på väg full av känslan att inte hinna stanna upp och känna efter. Vi pressade oss långt bortom våra egna gränser, tills kroppen till slut sa ifrån och det var dags att ta upp kontakten med vårt inre igen. Då lärde vi oss att livet inte handlar om att göra mer, utan om att känna mer. 

Slowglow blev vårt sätt att göra motstånd mot det liv vi tidigare levt, en påminnelse om att stillheten är läkande. När vi saktar ner, när vi låter tystnaden ta plats, händer något. 

Vi lär oss fortfarande, varje dag, att välja närvaro framför fart. Det är inte en resa vi är klara med utan en livsstil vi fortsätter att öva på.